Jag undrar ibland varför de känns tokigt hur man än gör...

Har inte pratat med min mamma på 2 månader nu. Blev såå arg på henne sist så jag mer eller mindre sa upp bekantskapen med henne. Hon har ju svikit mig såååååå många gånger att det brast sist. Nu kan jag säga att det känns ju lika illa å inte veta hur hon har det. Om hon har skärpt sej eller inte. Ja ni som vet förstår ju.

Men det är lika illa å ha henne i mitt liv när det är som det är...

Fan säger jag...... Det känns jobbigt hur man än gör.

Skulle va roligt å ha föräldrar som bryr sig. Fortfarande vi 36 års ålder så är jag grymt besviken på mina föräldrar. Sen kan man bli avundsjuk på andra som har fin relation till sina...

Nej nu blev det ett sånt där tråkigt inlägg nu när jag väl kom mej för att blogga